Att leva med en autoimmun sjukdom är inte en dans på rosor. Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar. Det finns alla möjliga sorters tekniska lösningar för att underlätta. Det är inte svart och vitt. Du kan göra allt rätt och ändå blir allt fel. Oftast nu för tiden så lever jag bara med det. Det finns alltid dom som har det värre. Dom som är sjukare. Med nya pumpen så är de dåliga dagarna nästan utrotade. Men idag är det en sån dag. Diabetesen har skött sig någorlunda okej faktiskt, bara pipit några gånger idag. Men just idag. Just idag så har de känts som de där pipen dragit ner mig totalt. Idag är det en fruktansvärt dålig dag. Mentalt. Idag har jag önskat att jag inte var sjuk. Idag har jag nästan gråtit av frustration. Diabetesen sätter sig på sömn och humör. Diabetesen gör sig påmind bland nytt folk. Den får mig att bli tvungen att påtala att den finns där, även fast jag egentligen inte alls känt för att prata om den. Idag önskade jag att jag var precis som alla andra, frisk…