Idag är jag uppe med tuppen, rätt så passande ändå? Att jag vaknade nästan två timmar före väckarklockan av att höften gjorde så ont att jag knappt fick luft. Väl resa på mig för att inse att jag var låg, för att sedan kräkas. Bra start på vecka 32, haha! Om inte annat så summerar det veckan som varit rätt så bra. 

Ja men den senaste veckan då? Varit låg nästintill varje natt och morgon i sockret, det har varit allt annat än min vän. Lika så kräkningarna är fruktansvärda nu, men tror det har lite med värmen att göra. 

Förra veckans gnäll på svullna ben skrattar jag mest åt nu, för sedan i lördags har de varit som klubbor. Har inte sett fotknölarna på insidan sedan dess i princip. Stödstrumpor har blivit ett måste för att ens orka mig genom dagarna.

Översta bilden är från i söndags, understa är från igår när vi var och badade. Eller ja, jag svalkar mest bara fötterna för nu börjar allt bli tungt och jobbigt. Så som att byta om, klämma på sig en baddräkt och dra av sig den igen. Huvaligen! 

Stödstrumporna hjälper till viss del, så pass att jag inte tänker på benen iallafall. Men samtidigt så pressar de upp vätskan till knäna och låren så ser så fånig ut när knäna är som ballonger. Man ser tydligt vart strumpan tar slut efter en hel dag. Men på bilden ovan syns det bara på vänstra benet men då var detta också på morgonen när jag drog på mig dom. 

Sömnen är snart ett minne blott, höften krånglar, armar och händer domnar bort. Jag är ingen sådan som hyllar graviditeten i sig har jag märkt, inte alls. Längtar tills detta är över!